1905 gick fem spårvägsföretag samman och startade Svenska Spårvägsföreningen som var en ”sammanslutning mellan förvaltningar av spårvagnar i svenska städer”. Genom föreningen skulle företagen bland annat kunna göra utredningar och bevaka gemensamma angelägenheter. Organisationen var till för företag som skötte lokal kollektivtrafik i städerna och deras närmaste förorter, även om vissa av företagen dessutom utförde ren landsbygdstrafik.
Det dröjde till 1927 innan buss- och förortsbaneföretag formellt fick bli medlemmar i föreningen. Ändringen av stadgarna i föreningen var en anpassning till den tidens kollektivtrafik där både busslinjer och förortsbanor blivit vanligare.
Att Svenska Spårvägsföreningen 1935 bytte namn och blev Svenska Spårvägs-, Buss- och Förortsbaneföreningen, SBFF, var ytterligare en anpassning till verkligheten, men för medlemskap fanns fortfarande begränsningen att man skulle driva lokal kollektiv persontrafik.
1943 fick föreningen namnet Svenska Lokaltrafikföreningen, SLTF. Skälet var rent praktiskt. Det nya namnet var mer lätthanterligt och modernt. Föreningen fick sina associerade medlemmar 1977. Det betydde att dörrarna öppnades för kommuner och kommunförbund som drev lokaltrafik genom entreprenörer. Fyra år senare kom en ny stadgeändring som gjorde att även trafikhuvudmän kunde bli medlemmar. Samtidigt tog SLTF bort den gamla begränsningen till lokal trafik, nu skulle föreningen arbeta med den ”lokala och regionala kollektivtrafiken”.
1982 fick bara trafikhuvudmännen stå kvar som fullvärdiga medlemmar med rösträtt. De privata och offentliga trafikföretagen behöll sin rätt att närvara och yttra sig på stämmorna, men utan rösträtt. Branschföreningens inriktning förändrades därmed från att ha bedrivit frågor som i huvudsak handlat om trafikteknik, till frågor om trafikpolitik. 1983 fick föreningen, i konsekvensens namn, också en politisk tillsatt styrelse.
Våren 1985 fick trafikhuvudmannen rätt att driva lokal och regional kollektivtrafik på väg och att utnyttja alla tillgängliga resurser. Efter en fyra års övergångstid avreglerades således kollektivtrafiken 1989. Ett resultat av det blev att 22 driftföretag och nio associerade medlemmar lämnade SLTF 1993 och genom ett samgående med dåvarande Svenska Busstrafikförbundet bildade den nya branschorganisationen för alla busstrafikföretag i Sverige, Svenska Bussbranschens Riksförbund, BR, i augusti 1993. SLTF blev således 1994 en renodlad branschorganisation för trafikhuvudmännen.
Den 7 juli 2008 beslutade årsstämman ett namnbyte för föreningen. Svenska Lokaltrafikföreningen bytte namn till Svensk Kollektivtrafik. Ett namnbyte som innebar en fortsatt resa från otydlighet till tydlighet.
(Foto: Spårvägsmuseet/Sven Goliath)