ESPD-dokumentet står för European Single Procurement Document och är en egenförsäkran från anbudsgivaren. Dokumentet innebär att trafikföretaget intygar att det inte ska uteslutas ur upphandlingen, att det uppfyller kvalificeringskraven och att det kan ge in efterfrågade bevis för detta, dvs. mot de krav som RKM uppställer kring detta. En RKM får sedan begära in bevisdokumenten till de krav som ställts om det av någon anledning krävs för att upphandlingen ska kunna handläggas vidare. Först innan tilldelning av trafikkontrakt ska RKM kontrollera att det vinnande trafikföretaget uppfyller samtliga krav genom att begära in angivna beviskrav för att sedan pröva om trafikföretaget uppfyller dessa.
Det finns ingen skyldighet för RKM att använda sådana, istället måste sådana accepteras om trafikföretaget vill använda det. Kravet gäller bara direktivstyrda upphandlingar, t.ex. omfattas därför inte direktupphandlingar av kravet. Det är viktigt att det framgår i upphandlingsdokumentationen att ESPD-dokument accepteras och hur trafikföretaget rent praktiskt använder det. I sammanhanget är det därför viktigt att tänka på att inte kräva in sådana bevishandlingar som omfattas av ESPD-dokumentet.
Om ett trafikföretag vill åberopa kapacitet från t.ex. en ägare eller annat trafikföretag ska även dessa inge ett separat ESPD-dokument, samma ESPD-dokument kan alltså inte användas.
Sedan ESPD-dokumentet infördes med de nya upphandlingsreglerna 2017 har det skapat viss förvirring bland både anbudsgivare och upphandlande myndigheter och enheter – oavsett bransch. Det har även medfört merarbete hos både båda parter, bl.a. när både ESPD-dokument och ett anbudsformulär i t.ex. ett elektroniskt annonseringsverktyg använd samtidigt, som många blivit motstridiga varandra. Inom upphandling av kollektivtrafik används ofta ESPD-dokument. För att motverka förvirring och merarbete är det därför viktigt i upphandlingsprocessen att säkra att det hantera ESPD-dokumentet på ett adekvat och effektivt sätt.