Tillräcklig ekonomisk kapacitet och finansiell ställning

Krav:
Anbudssökande trafikföretag/Anbudsgivare ska ha en tillräckligt god ekonomisk kapacitet och finansiell ställning för att driva trafikuppdraget på sådant sätt som krävs i enlighet med samtliga krav och kontraktsvillkor, detta ska kunna upprätthållas under hela kontraktsperioden. Detta innebär att (förslag på olika krav där ett eller flera kan användas):

  • Föregående årsomsättning ska ha uppgått till minst X MSEK.
  • Soliditet om minst X procent.
  • Kreditrating som uppgår till minst X enligt (valt institut).
  • En ansvarsförsäkring som innebär att X och uppgår till minst X.

Eftersom bevisen är helt beroende utav vilka krav som väljs ovan exemplifieras inga bevisexempel, däremot är det viktigt att noggrant bedöma hur kraven ska uppfyllas och styrkas av trafikföretaget.

När det gäller krav på omsättning konstateras att det följer av bestämmelserna att sådana krav som huvudregel får vara maximalt två gånger så högt som det uppskattade värdet av upphandlingen. Kollektivtrafikupphandlingar uppgår många till betydande värden. Två gånger kontraktsvärdet kan i vissa fall förmodligen ha en konkurrensbegränsande effekt, varför sådant krav kan vara olämpligt i vissa fall – även om omsättningskrav många gånger är lämpliga att använda för att säkra t.ex. stabilitet hos ett trafikföretag. Vad som utgör en rimlig nivå i denna del behöver överlag bedömas i det enskilda fallet, men ett förslag som kan övervägas är att omsättningskravet exempelvis sätts till det uppskattade årliga värdet av ett visst kontrakt multiplicerat med en lämplig faktor.

Att uppställa krav på en viss soliditet är en form av ”kvot mellan tillgångar och skulder” som bestämmelserna också medger. Vilken specifik nivå som är lämplig att använda behöver också bedömas inför den enskilda upphandlingen. Ledning kan tas ifrån SCB:s statistik över branschnyckeltal, där man kan söka fram kategorier för kollektivtrafikföretag. Avgörande för om en viss soliditet är proportionerlig eller inte görs bl.a. ifrån hur RKM kan presentera en utredning för varför nivån valdes. Vägledning kan i detta avseende också tas ifrån den rättspraxis som finns kring kreditrating, vilket innebär att en ”normal” risknivå/soliditet som huvudregel får anses vara förenlig med proportionalitetsprincipen.

När det gäller kreditrating kan konstateras att det i praxis regelmässigt anses tillåtet att kräva minst ”kreditvärdig” (3 hos UC eller liknande). Även om det inte finns en tydlig praxis för när man får uppställa högre nivåer på kreditrating, och man måste alltid utgå ifrån den aktuella upphandlingen, finns inom kollektivtrafiksupphandlingar argument för att en RKM torde kunna kräva en högre kreditrating eftersom kontraktsvärdena är betydande och tjänsten är av stor vikt för samhället i allmänhet.[1]  

Oavsett vilka nivåer som väljs ur kategorierna omsättning, kvot mellan tillgångar och skulder samt kreditrating bör RKM använda sig av möjligheten att kräva solidariskt ansvar för det fall ett trafikföretag åberopar ekonomisk kapacitet hos exempelvis ett moderbolag. Det bör säkerställas att det företag vars ekonomiska kapacitet åberopas åtar sig skyldigheter direkt i förhållande till RKM, och att ansvaret (antingen för betalning eller fullgörande av förpliktelser) för det åberopade företaget är ”såsom för egen skuld”.



[1] Detta kan jämföras med ett äldre kammarrättsfall där en kreditrating om ”4 eller 5 hos UC” godtogs (Kammarrätten i Göteborg, mål nr 305-09), men domstolen har i detta fall inte gjort någon ordentlig proportionalitetsprövning av kravnivån i upphandlingen. Det finns också ett senare avgörande från Kammarrätten i Stockholm, mål nr 7561-15, där prövade domstolen om ett krav på rating 4 på UC:s skala från 1-5 var proportionerligt. Kammarrätten kom fram till att kravet på 4 – med hänsyn till upphandlingens omfattning och art – inte var nödvändigt för att uppfylla syftet om att säkerställa att leverantören hade tillräcklig kapacitet. Tjänsten avsåg här ett webbaserat upphandlingssystem.