När tilldelningsgrunden bästa förhållandet mellan pris och kvalitet används, dvs. när fler tilldelningskriterier används än pris, måste förhållandet mellan dessa framgå (viktning). Detta framgår av 15 kap. 6 § LUF. I de fall det inte är möjligt att finna en viktning måste de olika kriterierna i stället anges i en fallande prioritetsordning och RKM måste ange sakliga skäl för att kriterierna inte har kunnat viktats.
Bestämmelsen syftar därför till att ge trafikföretag kännedom om vilka kriterier som kommer att ha störst betydelse vid utvärderingen, varför det t.ex. inte är förenligt med principerna om förutsebarhet och transparens att undanhålla information om hur viktningen mellan kriterierna ska ske.
När kvalitetskriterier ska användas är det viktigt att alltid och oavsett val av kriterier säkerställa att dess viktning ges en tillräckligt reell effekt i förhållande till utvärderingspriset. Eftersom de flesta upphandlingar av busstrafik uppgår till förhållandevis stora kontraktsvärden behöver kvalitetskriterierna ställas i relation till kontraktsvärdet.
Om viktningen är för låg, t.ex. ett påslag eller avdrag har i realiteten ingen påverkan på det totala utvärderingspriset, finns överhängande risk att trafikföretaget hellre fokuserar på prissättningen än mervärdet. Om flera olika kvalitetskriterier används är det också viktigt att ange den inbördes viktningen. Se dokument Kvalitetsutvärdering – En vägledning inom upphandling av kollektivtrafik.
Viktig utgångspunkt att tänka på vid kvalitetsviktning
Säkerställ att kvalitet ges en reell effekt genom rätt viktning. Om den reella effekten i praktiken blir för liten måste man vara beredd på att pris likväl är utslagsgivande och att trafikföretaget kan välja att inte offerera mervärden. Många gånger krävs det i realiteten en kvalitetsviktning om 25–30 procent av helheten för att det ska få ett tillräckligt genomslag i praktiken. Om man inte är beredd på att ge viktningen en reell effekt kan det också riskera att skapa onödigt merarbete för både trafikföretaget och RKM.