Sedan senaste regleringen 1985 har branschen avreglerats och ansvaret på stationerna är mer splittrat än någonsin. Det är därför mycket olyckligt att departementet inte tagit till sig remissinstansernas påpekande om det orimliga i att det är trafikföretagen som ska ansvara för hittegods även utanför fordonen, upphittat på busshållplatser, stationer och terminaler.
Den som hittar en vante vet ju inte vilket bolag den som tappat vanten rest med och den som tappat sin vante vet ju knappast var den lämnats in. Det måste vara resenären som sätts i centrum, inte det lapptäcke av administrativa gränser på stationerna som råder på en avreglerad marknad. Lagstiftaren borde ha kikat på hur man löser detta inom flyget där flygplatsen har ett ansvar för hittegods i ytorna utanför flygplanen. Det hade varit rimligt att hänga upp detta på den roll ”stationsförvaltare” som både EU:s tåg-, buss- och båtpassagerarförordningar kräver. Detta har tyvärr Sverige inte gjort trots att kravet funnits sedan 2007. Nästa år träder dessutom den nya tågpassagerarförordningen i kraft, där åläggs stationsförvaltaren ytterligare ansvar och det är oklart vem som ska hantera detta om ingen ansvarig finns utpekad. Lagen om hittegods förväntas träda ikraft 1 juli 2022.