Så sent som den 15 juni beslutade regeringen att undanröja hinder för elektrifieringen av transportsektorn och föreslå vissa åtgärder för att i stället påskynda elektrifieringen. 15 dagar senare aviserade regeringen att stödet för införande av elbussar ska avvecklas. Vi är både oroliga för och kritiska till den utveckling som nu sker.
Regeringens klimatpolitiska helomvändning kommer märkbart och oundvikligt påverka omställningen av transportsektorn, försämra svenskt miljöarbete, kollektivtrafikanseende och förmåga att ta täten i att utveckla nya elfordon. Beslutet om att avveckla insatserna för elektrifiering sker dessutom mot bakgrund av den straffskatt på just elbussar som plågat branschen i många år. Tillkommer gör också att regeringens beslut vilar på en felaktig finansiell analys som underskattar kollektivtrafikens verkliga kostnader. Än i dag är det enligt beräkningar från trafikföretagen upp till 20 procent dyrare med elbussar sett över hela bussens livscykel jämfört med en konventionell dieselbuss.
Vi kräver att miljöminister Romina Pourmokhtari (L) och infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) kallar hela branschen till möte om hur vi i stället ska åstadkomma mer elektrifiering genom fler elbussar i Sverige. Det är något som varit hela branschens samlade ambition under längre tid.
Tack vare denna nationella samsyn kring kollektivtrafikens behov att ställa om till i ett första steg förnybara bränslen och i ett andra steg helt utsläppsfria fordon har kollektivtrafiken redan i dag en mycket hög andel miljövänliga fordon. Statliga incitament och en vilja att leda utvecklingen i världen spelar en betydande roll för vår investeringsvilja och våra satsningar på att bygga kunskap om hur elfordon kan optimeras för att minska sin elförbrukning och miljöpåverkan. Själva elbusspremien har utformats i tät dialog med oss som bransch, just för att med träffsäkerhet kunna bidra i omställningen.
Faktum är att utvecklingen i Sverige går fort, men med internationella mått mätt är den högst medelmåttig. Medan vi i Sverige i dag har cirka 900 elbussar rullande i stadstrafiken ställer Kina om hela sina städer, med resultatet att flera hundra tusen bussar redan har satts i trafik. I Storbritannien finns en tydlig omställningsplan för de 35 000 bussar som rullar i kollektivtrafiken.
Detta leder till en inte oviktig snedvridning av förutsättningarna på fordonsmarknaden. Svensk fordonsindustri har kunskapen, men inte i närheten av investeringsviljan från den svenska staten för att kunna gå i täten för denna utveckling. Kvar står Sverige med en allt mer komplicerad fordonsmarknad där endast ett fåtal utomeuropeiska aktörer kvarstår. Dessa praktiska och geopolitiska effekter tycks inte regeringen ha beaktat i sina beslut.
Därtill är regeringens argument för att slopa satsningen missvisande. Regeringen menar att bussar med ”eldrift numera är det självklara valet. De har inga utsläpp, de bullrar mindre och har lägre drift- och underhållskostnader.” Det är en sanning med modifikation. Elbussarna är förstås ett solklart val ur miljöhänseende, men faktum är att kostnaden för elbussar ännu överskrider kostnaden för konventionella dieselbussar, även sett till hela deras livscykel. Det är något som kommer föranleda många uteblivna elbussatsningar framöver eller en kraftigt överskjuten kostnad på landets redan hårt ansatta regioner. Det sistnämnda vet vi alla vad det får för konsekvenser – med färre avgångar och sämre kollektivtrafik som följd.
Regeringen menar samtidigt att avvecklingen möjliggör nya stöd till elbussar som används i trafik med längre avstånd, så kallade klass 2, eller regionbussar, där elektrifieringen i dag inte är lika välutvecklad sett till batteriernas räckvidd.
Det vore att göra elbussutvecklingen en stor björntjänst eftersom den elektrifierade stadstrafiken ännu är i sin linda, på en marknad där alternativen är få, kostnaderna höga och leveranstiderna långa.
Ingenting är för evigt, inte heller tillfälliga stöd för elektrifiering. Men regeringen riskerar med denna helomvändning att skada vår omställning, och detta utan dialog med branschen och utan rättvisande fakta som grund för sitt beslut.
Därför hoppas vi att regeringen tar vår utsträckta hand till att samtala om en ny och bättre väg framåt. För svensk kollektivtrafiks världsledande roll och för vår förmåga att inte bara bidra till utan leda elektrifieringen.
Bijan Zainali (S)
ordförande i Svensk Kollektivtrafik
Kristoffer Tamsons (M)
1:e vice styrelseordförande i Svensk Kollektivtrafik
Elisabeth Björk (V)
2:e vice styrelseordförande i Svensk Kollektivtrafik
Martin Pagrotsky
vd, Nobina Sverige
Anna Höjer
vd, Transdev Sverige