Kollektivtrafiken behövs för att svenskarnas livspussel ska gå ihop

Kollektivtrafikbarometern Resvanor Samhällsnytta Tillgänglighet Publicerad 3 september 2026

Brister i upplevd tillgänglighet i transportsystemet är i hög grad en fråga för hela befolkningen, inte bara för personer med funktionsnedsättning eller färdtjänst. Upplevd tillgänglighet handlar dessutom mer om hur transportsystemet fungerar än om var man bor. Det visar en ny rapport med resultat från Kollektivtrafikbarometern och en kartläggning av svenskarnas upplevda tillgänglighet att ta sig till arbete, studier, service och fritidsaktiviteter.

Kollektivtrafikbarometern är Svensk Kollektivtrafiks resvane- och attitydundersökning med mer än 100000 respondenter varje år. Under våren 2026 ställdes tilläggsfrågor med ett bredare fokus på tillgänglighet för att skapa en bättre bild kring upplevelsen av tillgänglighet och hur den varierar bland allmänheten och olika resenärsgrupper.

Resultatet visar att de flesta svenskar upplever att det är enkelt att göra sina resor i vardagen. Många upplever däremot att transportsystemet inte ger dem tillgång till allt de vill göra. Störst utmaningar återfinns bland personer med begränsande funktionsnedsättningar, färdtjänstberättigade, ungdomar, äldre, studerande, arbetssökande och personer som reser sällan.

– För människor som inte har tillgång till bil är det avgörande med attraktiva och pålitliga kollektivtrafiklösningar. Rapporten visar tydligt att investeringar i kollektivtrafiken skapar nytta för långt fler grupper än de som traditionellt förknippas med tillgänglighetsfrågor, säger Mattias Andersson, branschexpert på Svensk Kollektivtrafik.

En av de viktigaste faktorerna bakom hög upplevd tillgänglighet är att tidtabellerna fungerar i människors vardag. Bristande punktlighet och negativa reseupplevelser har starka samband med lägre upplevd tillgänglighet och sämre möjligheter att leva det liv man önskar.

– Funktionsnedsättning och upplevt resehinder är inte samma sak. Majoriteten av de tillfrågade med funktionsnedsättning ser inte ens detta som ett kollektivtrafikhinder. Men samhällsnyttan av fysiska tillgänglighetsåtgärder är störst för grupper med rörelsehinder och åldersrelaterade nedsättningar, eftersom dessa grupper är relativt stora.

– Här måste dock kommuner och fastighetsägare dra sitt strå till stacken, för att investeringarna i tillgänglighet i kollektivtrafiken ska få effekt. Om du reser med rullator vill du inte mötas av busshållplatser med låg standard eller dåligt av snöröjda gångvägar, säger Mattias Andersson.

84 procent av de som har funktionsnedsättningar säger att det inte begränsar deras möjligheter att resa kollektivt. Rörelsenedsättningar, synnedsättning och kognitiva funktionsnedsättningar är det som skapar störst resehinder. Rapporten visar dock att upplevd tillgänglighet inte främst handlar om rörelsehinder eller var i landet man bor, utan om människors faktiska möjligheter att resa och delta i samhället.

Rapporten visar bland annat att:

• 87 procent anser att de kan göra alla aktiviteter de vill göra.
• 81 procent tycker att det är enkelt att genomföra sina dagliga aktiviteter med sitt nuvarande resande.
• 81 procent upplever att de kan leva det liv de vill leva.
• 75 procent anser att tillgängligheten till allt de vill göra är mycket god.
• 40 procent av de färdtjänstberättigade vill egentligen resa med vanliga kollektivtrafiken.

En av rapportens mest överraskande slutsatser är att skillnaderna mellan landsbygd och tätort är små. Skillnaden är bara några procentenheter och långt mindre än skillnaderna mellan andra grupper.
–  Myten om att tillgänglighet främst är ett landsbygdsproblem får svagt stöd i resultaten kommenterar Mattias Andersson.